Om jag får välja en grej som är riktigt knepig med att vara egen företagare och dessutom jobba hemifrån så är det inte särskilt svårt. Det blir helt klart den där friheten under ansvar. Jag har ingen chef som sparkar mej om jag inte kommer till jobbet, inga arbetskamrater som undrar var jag är och blir sura om jag släntrar in klockan elva på förmiddagen.
Nu är det ju inte så att jag inte vill jobba. Älskar det jag gör och skulle tro att jag pysslar med det MER än 40 h i veckan.

Men

Mitt största problem är de förbaskade mornarna. Jag har så himla svårt att komma upp! Jag vill så gärna ha en arbetsdag som startar klockan 8 så att jag kan sluta sådär runt 17 som vanliga människor gör. Istället ligger mina arbetsdagar någonstans mellan 11.00 & 23.00.
Jag kan säja att på morgonen skulle det verkligen vara BRA att ha en sur chef och inte mitt eget tillåtande själv som tycker att jag gott kan ligga kvar en stund för jag hinner ju ändå…

Egentligen vet jag inte varför det känns så viktigt för mej? Jag får ju gjort det jag ska. Men ändå, det finns någon slags oslagbar duktighetskänsla över att gå upp tidigt. Det skapar mindre stress över att en verkligen ska hinna allt. För en har ju tid.
Över sovmorgon finns det istället någon slags övervintrande tonårskänsla. För HERREJÖSSES vad jag sov som tonåring!
Men nu är det ju så att jag verkligen inte är någon tonåring längre.. (host)

Äh, jag vet inte. Kanske är det bara ett ickeproblem? En konstruktion över hur det SKA vara? Undrar verkligen hur andra gör?

Advertisements