Just nu känner jag mej så himla ledsen och frustrerad.
Jag gick nyss ut, glad i hågen, för att mäta ut det som ska bli min löpsträcka. Kände mej peppad och glad och motiverad att jag bestämt mej för att börja springa.
Vid ett gathörn möter jag en man på moped. Han börjar liksom cirkla fram och tillbaka, köra sakta, samtidigt som han stirrar på mej. Han nickar också mot mej. När jag tog upp mobilen och ringde Daniel försvann han illa kvickt.
Egentligen låter det kanske inte så himla farligt men saken är den att jag tror att det är samma man som en gång krypkörde efter mej till närbutiken samt stannade och stirrade på mej och några andra kvinnor när vi stod och väntade på bussen. Därför upplever jag situationen som hotfull.

Säkert är det inget farligt med just den här mannen. Det är förmodligen bara någon som inte har riktigt alla burkar i skafferiet, alla kor i hagen. Poängen är bara att jag INTE VET och att jag kom hem ifrån min runda, inte alls var lika peppad på att springa som när jag gick. Istället funderade jag på hur jag skulle kunna försvara mej om något faktiskt hände.

Detta gör mej så jäkla förbannad! Att jag som kvinna inte ens kan gå ut mitt på dagen i bebyggelse utan att bli skrämd! Och detta är inget ovanligt. Det händer kvinnor hela tiden, varje dag. Att en bit av ens glädje stjäls och ersätts med en liten bit rädsla och misstänksamhet istället.

Hur hanterar ni hotfulla situationer och har ni varit med om något liknande?

Advertisements