Det är Söndagmorgon och jag ligger kvar i sängen och har en av mina favoritstunder på dagen, mitt bästa. Det innebär att jag har kokat kaffe och tagit med mej till sängen, surfar lite, läser bloggar och nyheter medans Daniel snusar brevid. Har en trött katt på magen och bara är. Underbart.

Det är nu det blir lite cheezy, men vad sjutton, en måste få vara det ibland: Varje dag när jag vaknar brevid den här mannen, precis varendaste en, känner jag sån lycka, som mjuk bomull i magen. Lycka och tacksamhet över att jag fått leva med en sån fantastisk person i 11 år. Att han är min och jag är hans. Mitt liv har varit lite kämpigt ibland med nära anhöriga som blivit sjuka. När jag blivit bitter och tänkt:  Varför jag?, så har jag försökt påminna mej om det här fina jag har eftersom jag vet att det inte är helt självklart för alla att leva i ett bra förhållande.

Okej, slut på cheezy.

En annan sak jag ligger här och tänker på är att jag inte sått ett endaste frö!  Jag hade tänkt ha luktärt på balkongen i sommar och har typ tänkt sen i Januari att jag måste komma ihåg att förså i år. Och nu har jag inte gjort det i alla fall. Det är lite story of my odlingslife. Förra året sådde jag tomater för sent. Precis när det skulle till att verkligen bli tomater så slog frosten och hösten till och de tvärdog.
Äh, ska nog prova att så luktärt ändå! Är det för sent? Någon som vet?

image

Mina arma tomatplantor från förra året. Så gröna och frodiga, helt omedvetna om att deras liv skulle bli alldeles för kort (ni kan fälla en tår här).

Advertisements