Valborg, fast jag är mycket äldre nu, doftar ordet fortfarande ett delat 6-pack folköl i ryggsäck med en tjock tröja nedpackad ovanpå som alibi för ryggsäcken, för mej.
Föräldrarna måste ju ha sett igenom det där? Jag menar, helt plötsligt tänker deras tonåring som annars vägrar mössa i minusgrader på vikten av att klä sej varmt?

I alla fall, fnissiga och förväntansfulla drack vi de där ölen och travade sen varv på varv i det lilla samhället jag kommer ifrån. Det gjorde alla andra tonåringar från orten med. Helst skulle en ha en öl i handen också..för att..en …En skulle det.
Fast jag var nog rätt försiktig egentligen. Ville inte komma hem och vara full. Dessutom hämtade alltid pappa.
Kommer faktiskt inte ihåg vad vi egentligen gjorde. Gick..och gick och frös lite.
Update: Min lillebror ringde nyss. Frågade honom vad en egentligen gjorde på Valborg förutom gick och drack folköl. Han: – Jo, men man stod ju ibland också…

Fast ändå, det kanske låter så, men jag ser inte tillbaka på det som någon helt oangenäm upplevelse. Det var lite spänning, lite fniss, lite span efter killar man tyckte var snygga. Fast jag var för blyg då, för att någonsin prata med någon kille på riktigt, ens med tre folköl innanför västen.

Nu när en är vuxen, vad gör en då? Tittar på brasa va? Fast i detta nu spöregnar det här. Inget vidare brasväder. Tycker himla synd om tonåringarna som ska ut och gå och gå ikväll också. Med en folköl i handen. Hoppas de tar hand om sej.

Advertisements