När jag bloggade om de högmidjade retrobikinisarna nyss kom jag att tänka på en sak:

Så här är det: Jag råkar veta att det inte är det mest smickrande, snygga plagget fästmannen och livskamraten Daniel kan tänka sej. Men det skiter jag ju så klart i! Och så klart skiter han i att jag skiter i det för han gillar ju mej som jag är. Dessutom skulle han aldrig komma med pekpinnar om vad jag ska sätta på MIN kropp.

Men så är det inte alltid, för alla. Något som gör mej jätteledsen och lite arg är när tjejer säjer:

“Ja, det är jättefint/bra/snyggt och jag skulle vilja ha det men min kille gillar inte det så då låter jag bli”.

Typ så. Jag vill bara skaka om och säja: “-Det viktigaste, det absolut VIKTIGASTE är vem DU vill vara, hur DU vill se ut!!” Det är så sorgligt när folk tappar bort sej själv i förhållanden för att de formar sej själva efter vad de tror partnern ska gilla. Det är ju inte bara ytan partnern gillar (förhoppningsvis, annars är det nog läge att tänka på att gå vidare). Det är ju det som är du! Dessutom är det faktiskt så att den mest viktiga person att väcka gillande hos är dej själv. Så klart!

Katta Kvack har redan skrivit ett superbra inlägg om detta förresten, med den eminenta rubriken: Ät ost och tatuera er.

Advertisements