Jag älskar ju Hana Pee! 

Älskar!

För att hon är otroligt rolig, smart och insiktsfull och för att hon gör skillnad. För att hon vågar göra grimaser, har ett gummiansikte och inte alltid försöker vara så jäkla snygg. För att hon funderar på samma saker och är en känslomänniska, som jag och för att jag identifierar mej med henne. Identifierar sej tror jag många andra gör också, det är nog det som är hennes storhet.

Den där identifikationen kan i och för sej ge mej lite ångest ibland. Inte för att det är något fel att identifiera sej, men för att Hana (eller Hanna) är 24 år och jag är 33. Ni vet? Den där känslan av att “borde jag fortfarande…?”.

Fast sen tänker jag att vi nog går igenom livet som vi är, även om vi utvecklas. Är en en känsloperson så är en och då identifierar en sej med andra känslopersoner. Att en faktiskt inte blir klar någon gång, att en fortfarande nojjar för “vad ska jag bliiii?” och såna saker.

Gud vad deppigt det lät nu då?! Hannas blogg är ju en blogg jag oftast blir glad, känner mej peppad eller tänker till av. Lät bara min egen åldersnojja (den allstädes närvarande) ta över en stund.

JO! Och så finns det ju en podd också!! (podd?, pod?): “Hana Pees otroliga podcast” som hon gör tillsammans med Martin Huss. Väldigt bra! Drog 5 avsnitt bara igår. Den handlar om livet och frågorna i det skulle jag säja. Tycker speciellt man ska lyssna på detta avsnitt om genus om man är en sån som tycker: “Nu hare gått för långt, de där genus” 

Fast lyssna ändå så klart, för jag är ju en sån som inte tycker att det gått för långt alls, det där med genus och även jag fick en del nya insikter.

Sen tänker jag att det kanske är lite bra att en sån där “gammal” som jag tipsar om Hannas blogg så att fler såna där “gamla” hittar den om de inte redan har gjort det. 🙂

hanapee

Printscreen från Hanapee.com

Advertisements