Idag tog jag och min fästman en tur till stan.  Daniel klippte sej, vi flanerade och körsbärsträden blommade. Små nyfikna löv stack ut på björkar och ekar. Vi lunchade på sushi och hade en sån där bra dag som man har ibland. Och så ville jag bara ta kort på allt! På träden, på Daniel, på lunchen, på de fina, gamla husen vi gick förbi.

Men det gjorde jag inte.

När det blir så tänker jag alltid på Elsa Billgren som tar så fantastiska ögonblicksbilder. Jag tänker att jag vill följa henne en dag och se hur sjutton hon GÖR? Och då har hon ändå en jättekamera och jag typ oftast bara mobilen att hissa fram. Men det känns ändå fånigt att bara: ” Jag ska ta bild till bloggen”

Fast det är egentligen inte fånigt alls. Men ååååh..Det är så svårt.

För att inte tala om att ta bilder på större festligheter! Jag har vänner som skulle mörda mej om jag la upp bilder på dem utan att fråga på min blogg.

Hur GÖÖÖÖR Elsa?
Ringer hon och frågar alla som hon fotar om det är ok att hon “bloggar” dem? Fast det är klart, allt hon fotar blir ju snyggt…(Inte för att jag menar att mina vänner inte skulle vara snygga. De är jättesnygga allihop! Men mer för att jag inte tror att de litar på att jag inte tagit foton av dem i grodperspektiv, i blåljus)

Hur tänker ni kring det där med bloggbilder? Att våga fota det man vill?

(Men jaaa, jag är lite kär i Elsa)

Advertisements