Jag har sprungit, eller ja lunkat kanske är en mer korrekt beskrivning, nu på förmiddagen. Fy, sjutton vad skönt det är!! Blir nästan drogad och vill ut igen efter att ha pustat hemma lite.
Det kanske inte alltid är skönt just när en håller på och lungorna rosslar, benen känns tunga och ansiktet är tomatrött. Men sen! Känslan av eufori och livspepp! Fantastisk! (Nä, jag är absolut ingen rutinerad löpare, bara precis nybörjare som försiktigt lunkar 3 km). För att inte tala om hur bra det är för kroppsuppfattningen. Kroppen blir ett redskap som arbetar och orkar istället för att bara vara något som ska va smalt och snyggt.

Döpte ju tidigare en kategori till “Charlotta blir löpare” men bestämde mej senare för att ta bort den. Det kändes helt enkelt inte peppande att ha den där, mer stressande, som om jag fick lov att bevisa något.  Jag vill att min löpning ska vara lustfylld och härlig och utan krav så då fick kategorin stryka på foten. Jag skriver hellre ett random inlägg om det när andan faller på.

Saker som istället har varit extremt peppande för mej är Martina Haags bok “heja, heja”, att läsa och inspireras av Linas blogg (människan drar iof av en tur på 2 mil ba sådär men har samtidigt en sån träningsglädje och positiv inställning att en kan dra inspiration även om en har en mer blygsam kondition) och så inte minst tanken på att få en stark kropp, att orka.

Och så till sist, lite löpningrelaterad DIY: Jag har länge funderat på om en kan göra någon form av löpararmband själv. Ok, en kan köpa ett men jag är ju trots allt jag. Mina funderingar har rört sej kring komplicerade konstruktioner innehållande resårband och massa sömnad och så visar det sej att smidigaste sättet är att göra ett av en gammal strumpa! Smart va? Måste testa hur det funkar imorgon. Annars får jag väl helt enkelt krypa till korset och köpa ett.

Advertisements