Jag är nykär just nu! Så jäkla nykär i detta med löpning. Rusig och glad och nästan hög när jag kommer hem från en runda. Lycklig för att min kropp fattar och orkar, springer snabbare och snabbare, för att vilande muskler plötsligt börjar arbeta. Och jag vill skriva om det, massor, för det vill man ju när man är nykär. Berätta allt om sin nya kärlek.

Men jag blir lite kluven. Läser detta hos Lady DahmerMänniskor tar sej rätten att kommentera hennes kropp, allt “in the name of hälsa”. Och jag spyyyyr på det där ordet “HÄLSOSAM”. Plötsligt är det inte bara smal en ska vara. En ska vara hälsosam, hälsosam, hälsosam.

Det är bara det att många av hälsosträvarna likställer hälsa med att vara smal. Så jädra dumt! Ingen går på spinkiga Stina som röker, super till varje helg och råkar ha skyhög ämnesomsättning och endast lever på på pizza och nudlar. Men så fort en kvinna är större, så är de där och hojtar, hälsofanatikerna. Tar sej rätten. För att de själva råkat komma igång med någon form av träning och kostförändring. Så jäkla destruktivt att ta lyckan som det borde ge och förvandla det till pekpinnar och skambeläggning av andra.

Anledningen till att jag då blir kluven till att skriva om löpning och träning är att jag inte vill delta i hälsohetskören. Jag vill f*n inte bli en sådan som instagrammar laxfile med sallad och lite keso varje dag och bilder på s.k “fitinspo” varannan. Och det behöver jag ju inte så klart. Men just träning är så knuten till den gruppen.

Så vi gör så här: Jag skriver om löpning för att jag älskar det. Men jag är sjutton inte hälsofanatiker och duktigare än någon annan för det. Jag snusar, jag dricker massa rosé och äter pizza ganska ofta. Så!

(Förresten så får jag nog inte vara med i hälsokören ändå… Min mage har inga rutor och jag väger lite för mycket.)

Advertisements