Jag blev ju fast i detta med löpning svinsnabbt. Älskart! (Fnissar lite varje gång jag skriver löpning för i mitt fall kanske “långsam studs framåt” låter mer rätt. Löpning låter ju superproffsigt)

Nu är det bara så att jag har lite av ett lyxproblem men ändå inte.. Helst, HELST, vill jag springa varje dag, hela tiden och det kan en ju tycka är bra. Sprang t.ex. ut idag med massiv pms men sprang ändå mitt längsta och snabbaste hitills och mådde tusen ggr bättre när jag kom hem. Men vad är då problemet? Jo, att jag måste bromsa mej själv lite så att kroppen hinner med att bygga upp sej i takt med konditionen. Jag har aldrig haft ont i mina knän, det är ju annars rätt vanligt men nu känns det att jag har ett par om en säjer. Det är bara det att jag är skitdålig på att bromsa.

Men måste, måste! För det är ju himla ovärt att skada sej så illa att en inte kan springa alls.

Men vad är lagom? 3 ggr vecka säjer många. Det låter så lite bara men de som vet, vet antagligen.

(Inser nu att det nog är på sin plats med en löpningskategori ändå.. Den får heta “Jag Springer”)

Advertisements