Just nu sitter det en mycket nöjd nyduschad tjej på balkongen. En tjej som just klarat av att springa HELA sträckan!
Jag har sprungit regelbundet sen i Juni, hela tiden på en sträcka som är ca 3 km. Från att ha varit totalt otränad (eller ja…jag har ju alltid rört på mej, gått och så), från att ha varit galet lycklig över att klara att springa typ 800 meter grejar jag nu hela min lilla sträcka.

Mitt mål är ju att fixa 5 km i sommar. Nu är det så att den sträckan jag springer består av ett segt, segt motlut på en km i slutet. Därför funderar jag lite över om jag klarar att springa 4 km, kanske 5 om det är platt. Ska testa någon dag!

Men hur som helst: Jag är så himla nöjd!! Sen jag bestämde mej för att skita i om andra klarar av att springa typ 5 km på första försöket så känns allt så himla bra. Jag utgår från MEJ. Det är nog därför löpningen blev så rolig denna gång. Jag har ju provat att springa förr men aldrig riktigt fastnat. Denna gång gick jag ut nästan löjligt lågt och då blev det ju lättare att förbättras gång för gång och därmed känna sej grym istället för som en konditionslös slöfock. Älskar detta!

Advertisements