Jag kan verkligen förstå de som är trötta på “hälsohetsen” som skapar en hel del ångest. Jag är det. Men det är samtidigt svårt. Jag vill gärna blogga om min träning och kost men hälsohetsar jag då? Det vill jag ju inte. Samtidigt så har löpning gjort såna saker för min energi och mitt psyke att jag är lite ledsen för att jag inte började tidigare.

Sen jag började springa har jag blivit sjukt mycket piggare, är mindre orolig och får mindre ångest, den jobbiga PMS:en som jag hade har minskat oerhört, jag är mindre stresskänslig och mycket, mycket gladare. När det blir så så kan det ju inte vara fel att dela med sej? En annan grej är att jag tycker träningen har tagit bort det dåliga fokuset jag hade på min kropp. Tidigare ville jag vara smal, nu vill jag vara stark och orka. Jag har skrivit mer om detta här.

Dessutom är det som om lite träning föder mer träning. Jag började med att bara springa men helt plötsligt fann jag mej själv vilja köra lite styrka också så det gör jag nu. Inte för de snygga musklernas skull utan för att jag vill orka springa fortare.

Äntligen har jag den balans jag alltid velat ha. Det är som om jag automatiskt äter bra pga träningen, för att kroppen vill det. Ja, ni hör ju! Klart jag vill dela detta. Men jag vill dela det på ett bra sätt. Jag tycker livet ska vara att både ta hand om sin kropp men även kunna unna sej. Att inte bli fanatisk men att göra det man mår bra av.

Förlåt om detta inlägg är lite rörigt. Kontentan är i alla fall att jag vill dela med mej av min träning på ett bra sätt.

Advertisements