Nu har jag ju varit så jäkla odelat positiv till löpning sedan jag började i Juni att jag tänkte väga upp med lite gnäll. För så här: Man kan ju tro att man skulle bli smidig som sjutton av all denna träning men sanningen är att jag rör mej mer som en 90-årig dam med dålig höft nu än jag någonsin gjort.

Jag har konstant, verkligen KONSTANT träningsvärk. Att springa och träna styrka går bra men när jag suttit stilla en längre stund får jag liksom mödosamt knaka mej upp försiktigt. Sen stolpar jag iväg på stela ben innan jag så att säja, hittat rytmen.

Jag är ju inte dummare än att fattar vad det beror på. Dels väger jag inte fjäder direkt och dels lägger jag på en sträcka så fort föregående går bra. Egentligen borde jag nöta samma ett längre tag så kroppen får tid på sej att fatta och inte sätts på nya utmaningar hela tiden. Men det är ju så svårt och tråååååkigt. Dessutom har jag svårt att låta bli att springa för ofta. Helst varje dag men inser att det inte är hållbart.

Fast jag känner ju att smärtan inte är farlig, att det bara är träningsvärk. Ond smärta känner man ju liksom igen, det känns sjukt på ett annat sätt. Men ja, det skulle ju vara kul att någon gång känna sej lite smidig. Tänker att det kommer när kroppen vant sej och jag är lite mer stabil i mitt löpande.

Eller förresten! Någon som är mer rutinerad än jag: Är detta helt onormalt?Är jag liksom som ett rostigt gångjärn i kroppen?

Advertisements