Jag har setat ute på balkongen hela förmiddagen! Så himla skönt men varmt. Tydligen klarar min ljushylta uppenbarelse och blonda (iof delvis fejk) skalle hur mycket sol som helst. Plötsligt snurrade det till i skallen och jag fick lov att gå in och lägga mej med fötterna högt på soffan. Tänkte att jag nog mer är byggd för glaciärstrapatser men sen kom jag på att jag så himla lätt blir snöblind… Jag är nog byggd för att sitta under ett parasoll med en drink och bli killad på magen helt enkelt!

När jag satt där ute lyssnade jag på Värvet med Kristian Gidlund. Det finns så otroligt mycket jag vill säja om Kristian, hur han berör, hur viktig han är men orden räcker liksom inte till. Det finns nog ingen person som jag inte alls känner som jag tänker på så mycket som Kristian. Jag vill att han ska få leva! Få finnas kvar hos föräldrarna, syskonen och vännerna som han skriver så vackert om. Att han ska få finnas kvar för att vi ska få läsa MER av hans fantastiska berättarstil. Hur som helst: Jag tycker ni ska lyssna här. Ingen förblir oberörd.